En blick

En man av det mer slitna slaget hejdade mig utanför Ica.

-Har du pengar till en varmkorv?

-Nej...

Jag försöker gå förbi och in i butiken, men han fortsätter vifta med armarna o prata osammanhängande.

-du får inte.. alltså... Lova.. du får...

Jag står still och tittar på honom och han samlar ihop sig och får ut en hel mening.

-Du får inte tycka illa om mig, för att jag frågade. Du får inte tycka illa om mig nästa gång du ser mig.

Med bedjan i rösten sa han det.

Just då ville jag bara bort från honom och in i affären.

-Nej, nej.

Och så gick jag förbi och in.

Då inne i affären så slog det mig vad han faktiskt sa och jag fick lite dåligt samvete. Jag ger aldrig till såna där typer, men den här mannen vill jag nästan köpa lite mat till. Det var något med hans blick och vädjan.

Vid kassan stod en insamlingsbössa för barn cancerfonden eller dylikt, la i en krona som jag hittade i fickan. Bössan tog inte kort.